Vad är en conservancy? Så fungerar Kenyas viltområden utanför parkerna

14 oktober 2026 · 5 min läsning

En öppen safaribil står bland låga träd på en grön slätt i Masai Mara under mörka moln. Till vänster står en gasell.

Foto: Mikael Sjöberg

Enligt Kenya Wildlife Conservancies Association (KWCA) lever omkring 65 procent av Kenyas vilda djur utanför nationalparkerna och de nationella reservaten. En växande del av den marken är i dag conservancies.

KWCA beskriver en conservancy som mark som förvaltas av en enskild markägare, ett företag, en grupp ägare eller ett lokalsamhälle. Syftet är naturvård och annan markanvändning som går att förena med den. Sedan viltlagen från 2013 är conservancies en erkänd form av markanvändning i Kenya.

Flera av de områden i Kenya som vi planerar resor till är conservancies. Det gäller Ol Kinyei, Olare Motorogi och Mara Ripoi i Masai Mara, Selenkay vid Amboseli och Ol Pejeta i Laikipia. Här går vi igenom vem som äger marken, hur arrendet fungerar och vart pengarna tar vägen.

Mark som ägs av någon

Nationalparkerna sköts av Kenya Wildlife Service, ett statligt organ. Masai Mara är ett nationellt reservat under Narok County. Den nordvästra delen heter Mara Triangle och förvaltas av en ideell organisation på uppdrag av länet.

En conservancy ligger i stället på mark som någon äger. KWCA delar in dem i fyra typer: community conservancies på lokalsamhällets mark, privata conservancies, gruppconservancies där flera ägare går samman och samförvaltade conservancies på offentlig mark. KWCA hade 195 medlemmar 2023. Drygt hälften var community conservancies, och de stod för 92 procent av medlemmarnas yta.

En vetenskaplig artikel från 2024 återger KWCA:s statusrapport för 2023. Då fanns det 230 conservancies i Kenya. Tillsammans täckte de 9,04 miljoner hektar. Det är omkring 16 procent av landets yta. Nationalparkerna och de nationella reservaten täcker omkring 8 procent enligt KWCA:s siffror från 2021. I september 2026 angav KWCA på sin webbplats att conservancies täcker mer än 10,3 miljoner hektar.

Så fungerar arrendet i Masai Mara

Runt nationalreservatet i Masai Mara är marken fördelad på många masaiska markägare. I en conservancy går grannar samman och arrenderar ut sin mark till turismpartner som driver läger i området. Maasai Mara Wildlife Conservancies Association (MMWCA) samlar 24 conservancies på omkring 450 000 acres. Det är ungefär 1 800 kvadratkilometer. En acre är drygt 0,4 hektar. Enligt föreningen finns där drygt 16 500 markägare och omkring 50 turismpartner. MMWCA skriver att det utmärkande för modellen är att varje markägare får en garanterad arrendeavgift. Den är knuten till det avtal markägaren har skrivit under.

Ol Kinyei bildades 2005 av 171 markägare tillsammans med ett safariföretag. IUCN beskriver den som den första conservancyn i Mara-ekosystemet som byggdes på det här sättet. Enligt IUCN får markägarna i Ol Kinyei betalt per acre och dessutom en avgift per gästnatt.

Mara Ripoi är en av de nyare. Enligt MMWCA täcker den 24 500 acres och bygger på ett samarbete mellan 2 200 markägare och två läger.

Olare Motorogi bildades i maj 2006 under namnet Olare Orok. Då skrev 277 masaiska markägare under avtalet. Området utvidgades senare med Motorogis mark. Det gränsar till nationalreservatet och sköts av ett ideellt bolag. I styrelsen har markägarna och turismpartnerna lika många platser. Här betar markägarnas boskap i en enda samlad hjord på utvalda ytor. Det korta gräset som hjorden lämnar efter sig lockar sedan vilda gräsätare.

Dis över ett grönt savannlandskap med spridda akacior. Till vänster syns ett träd i motljus. — Savann i Masai Mara, där djuren rör sig mellan reservatet och områdena runt omkring. Foto: Mikael Sjöberg

Vart pengarna går

MMWCA räknar också upp andra fördelar för markägarna än arrendet. Det handlar om stipendier, tillgång till bete och möjlighet att låna pengar med arrendeinkomsten som grund. Enligt IUCN kom 90 procent av personalen i lägret i Ol Kinyei från lokalsamhället 2020. Olare Motorogi anställer i första hand personal ur markägarnas samhälle och uppmanar sina partner att göra likadant.

För djuren betyder conservancies mer utrymme. Förvaltningen av Mara Triangle skriver att djuren måste kunna röra sig ut i omgivande områden under året för att klara sig. Mara Triangles gränser är inte inhägnade.

Forskare uppskattade hur tätt lejonen levde i reservatet och i flera av de omgivande conservancies mellan augusti och oktober 2014. I Olare Motorogi kom de fram till omkring 32 lejon äldre än ett år per 100 kvadratkilometer. För alla conservancies i studien sammantaget var siffran omkring 20 och för nationalreservatet som helhet omkring 16. Studien publicerades 2017.

En vuxen flodhäst och två ungar står på grönt gräs framför buskar och taggiga träd. — Flodhästar på land i Masai Mara. Foto: Mikael Sjöberg

Få bäddar och få bilar

Taken för bäddar och bilar skiljer sig mellan olika conservancies. Enligt Olare Motorogis faktasida får området ha högst 94 bäddar fördelade på fem läger. Där går det en safaribil på varje 2 100 acres. Lägren får inte ha fasta grunder.

Inne i ett safaritält i skymningen med två bäddade sängar, ett skrivbord med lampa och stora nätfönster mot grönskan utanför. — Ett safaritält i ett läger i Masai Mara. Foto: Mikael Sjöberg

I Mara Triangle begränsas trängseln på ett annat sätt. Där får högst fem bilar stå vid samma djur. Väntar fler än fem bilar är tiden vid djuret begränsad till tio minuter.

Aktiviteter som skiljer sig från parkerna

I Kenyas nationalparker gäller Kenya Wildlife Services regler. I till exempel Amboseli ska bilarna hålla sig på vägar och spår. Det är strängt förbjudet att köra utanför dem. Grindarna öppnar klockan 6 och stänger klockan 18 för den som inte övernattar i parken.

I Mara Triangle gäller förvaltningens egna regler. Där får bilarna lämna vägen i vissa zoner med lite trafik. Det är bara tillåtet för att komma närmare lejon, leopard och gepard. Besökare får inte kliva ur bilen utom på anvisade platser. Klockan 19 ska alla ha lämnat parken eller vara tillbaka på sitt boende.

En conservancy sätter egna regler. Olare Motorogi har till exempel en uppförandekod för lägren, guiderna och gästerna. Reglerna kan också tillåta sådant som reservatet förbjuder. I conservancies runt Masai Mara förekommer nattsafari, vandring med guide och körning utanför vägarna. Nattsafari och vandring är inte tillåtna i nationalreservatet.

Reglerna är inte desamma i alla conservancies och de kan ändras. Fråga därför vad som gäller i det område där du ska bo.

Selenkay och Ol Pejeta: två andra modeller

Alla conservancies ser inte ut som i Mara. Selenkay ligger strax norr om Amboseli på mark inom Eselenkei Group Ranch, som masaier äger gemensamt. Conservancyn bildades 1997. Marken arrenderas ut för viltet, och arrendet ger markägarna en inkomst de kan räkna med.

Ol Pejeta i Laikipia har en annan bakgrund. Området var länge en boskapsranch. I början av 2000-talet köptes det med hjälp av naturvårdsorganisationen Fauna & Flora International och andra partner. Marken är 90 000 acres, ungefär 360 kvadratkilometer. I dag hålls den i en trust för det kenyanska folket. Ol Pejeta sköts av ett ideellt bolag med en styrelse av frivilliga. Ett kommersiellt bolag tjänar pengar på turism och jordbruk, bland annat boskap. Överskottet går tillbaka till skötseln av djurlivet och till lokalsamhällena runt omkring. Ol Pejeta får också pengar från givare.